To tell a never ending story
Böcker, filmer och bloggar ä olika sätt att berätta historier. Skivor och låtar också, för den delen. Men MÅNGA artister använder inte möjligheten de fått, att uttrycka sig och berätta en historia.
Det kan vara om kaffe i solskenet, kärlek, vänskap, droger, alla känslor som finns, egentligen! Bara det berättar något. Då blir texten ofta fascinerande, och bra.
Texten får en mening.
Men man måste också ha ett budskap, tycker jag. Det kan också vara vad som helst. Sen ska musiken, intrsumenten, gå ihop med det man vill berätta. Men, det kan tolkas hur som helst.
En kärlekslåt måste ju inte vara en ballad, en ledsen låt kan låta glad, altt för att bedra örat. Jag som lyssnar på japanska musik vet hur förvirrande det kan vara, när man plötsligt vet vad en låt handlar om, låten får en helt ny innebörd.
Och det är läskigt.
Ett annat sätt att berätta en historia är genom att använda sig av MUSIKVIDEOS! Vilket många artister gör ypperligt. Vissa videos känns bara dyra, och utan poäng.
Men vi går vidare med de bra.
Det ä roligt att sitta och kika in detaljer i videos, nästan alla vet ju t.ex. att alla i Lady Gaga och Beyonces Telephone är hbt-personer. Föurutom tjejerna själva då. Eller, det vet man ju aldrig... O.o
Jaja, i alla fall. Men, vad få tänkt på, är att Paparazzi och Telephone hör ihop. Väldigt tydligt. I Paparazzi, mördar hon sin pojkvän, pratar svenska, och tar ett muggshoot på slutet. Vilket man tar om man häktas i USA, tror jag det är. Inte säker.
Sen, i Telephone, hamnar hon i fängelse. Ser någon kopplingen?
Jag tycker i alla fall att det är facinerande. Jag älskar Gaga <3
Kommentarer
Trackback