Tänk, tänk, tänk...


Tänk om världen vore helt grå. Vad grått det skulle vara.
Tänk om solen vore blå.
Tänk om mitt liv är något, som någon annan egentligen drömmer.

Och många liknande tankar flashar ofta förbi i mitt huvud. Filosofera måste nog vara det roligaste som finns. Det, läsa, dansa, skapa, vara med underbara människor... Ja, bara slappna av, sänka murarna runt sig, och bara leva i nuet. Att strunta i morgondagens problem, det som inte hänt än.
Allt löser sig tillslut. Allt leder till något, och man kan aldrig vara perfekt.

Men problemet är inte att vi inte är medvetna om dessa saker, alla vet att man inte kan vara perfekt osv.
Men många oroar sig ändå, många är ledsna, vilket de är med all rätt.
Men oftast så löser det sig. Det är ändå en del av livet att saker går fel, att allt inte blir som man tänkte sig. Det skulle ju såklart bli himla tråkigt om man kunde bestämma hur allt skulle gå.
När jag spelar The Sims, främst 2 och 3, har jag ofta tråkigt. Varför? För att det är jobbigt att jobba sig upp långsamt, att kämpa för det man vill ha. Men när man fuskar til sig det, inser man hur tråkigt det är.

Egentligen är det själva resan dit som är det roliga. Att kämpa för det man vill ha.
Och så är det i verkliga livet också. Allt är en resa, och resan är själva målet.
Sen vill jag gärna påpeka att det kinesiska tecknet för Kris, innehåller tecknet för möjlighet. Det är det jag tänker på när något går fel. För det är kanske så, att det man misslyckades med idag, leder till att man lyckas imorgon.
Det kan dock disskuteras när man vill vara lycklig, nu eller senare. Men ändå.

Jag gillar att tänka på saker som blev fel, men som sen ledde till stora saker..

Som att Nancy Spungen blev mördad. Det ledde i slutändan till att henne föräldrar började jobba med att stödja andra föräldrar vars barn blivit mördade.

Glen Matlock blev sparkad ur Sex Pistols. Båda förlorade på det då, eftersom Matlock var den som skrev låtarna, och Matlock förlorade sitt band. Men sen blev Pistols stora, och senare fick Matlock spela på återförening-turnen, och blev känd han med.

Robert Mapplethorpe dog i AIDS, det ledde till många vackra konstverk, och en bra bok av
Patti Smith.

Ja, alla fattar. Nu kan man ju prata om Sex Pistols verkligen var berömda på ett bra sätt, men det lämner jag åt den som nu läser det här att döma. Jag själv tycker att de är helt sjuka i huvudet, men älskar dem ändå.
Sen finns det ju saker som förmodligen aldrig blir bra, som Atombombningarna över Hiroshima och Nagasaki. Det är bara hemskt, eländigt och fegt. Dödligheten är dubbbelt så stor hos hiroshima drabbade som hos vanliga människor. Sen tycker jag att bilderna på strålskadade människor jag sett talar för sig själva..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0